Jag har en barnbok från 1970 som har satt sina spår... jag var fem år gammal när jag fick boken och jag minns fortfarande hur mycket jag älskade den - både handlingen och bilderna. Den handlar om två barn som bor i ett sterilt och grått höghusområde och deras längtan efter grönska, blommor och färg.
De går hem till sin morfar som bor i en villa med en stor trädgård och stjäl! fröer vilka de sedan bombar grönytorna med i sitt dystra bostadsområde... Människorna som bor i höghusområdet blir både häpna och glada när det börjar växa och blomma och ja, resten kan ni ju räkna ut själva.
Det intressanta är ju att vi idag talar om fröbombning och gerillaodling som något sprillans nytt fenomen men så är det inte. Och inte var det något nytt på 1970-talet då barnboken gavs ut. Inte heller när själva begreppet gerillaodling, guerrilla gardening, började användas av Liz Christy och hennes Green Guerrilla group i New York 1973 eftersom i alla tider har landlösa människor odlat utan tillstånd på andras mark - med mer eller mindre kostbara påföljder.
På många ställen i världen odlar man på vägrenar och -slänter med markägarnas eller statens mer eller mindre goda minne... Jag har själv sett välskötta grönsaksodlingar utmed vägarna i Kenya och små olagliga odlingslotter/åkrar i Sydamerika. För dessa människor är det dock inget småkul hobbyprojekt... de kan råka riktigt illa ut men har inget val - de måste ha mat för dagen.
Men i takt med att folk som bor i städer vill odla sin egen föda blir det allt vanligare med "radikalt" trädgårdsmästeri genom mer eller mindre lagliga metoder, så även i Sverige... Ett odlarnätverk som finns på många platser i landet är Mykorrhiza och många bostadsrättsföreningar och kommunala bostadsbolag ger sina hyresgäster möjlighet att odla på bostadsgårdarna. De medeltida kålgårdarna är tillbaka i städerna!
Att odla är näst intill en mänsklig drift och den djupa tillfredsställelse det ger att kunna servera sig själv och sin familj sin egenodlade föda är det inte mycket som kan slå. Och det är väl det som vi strävar efter, att känna oss nöjda och tillfredsställda på djupet? Man blir lycklig av att ha jord under naglarna helt enkelt!
Själv har jag fröbombat i liten skala här och där genom årens lopp och det känns ganska kul och tillfredsställande att de vintergäcksfrön jag strödde ut för nästan 30 år sedan numera har bildat stora bestånd under ett buskage i en av Malmös parker. Jag har inte berättat för någon var "mina" vintergäckar växer, och det kommer att förbli en hemlighet, och nu är det snart dags för årets besök!
***
Tack ska ni ha alla goa' och söta där ute som undrat och bekymrat er för mig under den gångna veckan - jag blir alldeles rörd och varm om hjärtat över alla fina och uppmuntrande kommentarer ni lämnat till mig. Jag mår redan mycket bättre!
Kramar från Anna Vattenkanna
21 uppskattade kommentarer:
Åh vilken rolig bok. Och visst är det kul att strö lite fröer här och där, det har jag oxå gjort, men dock sett resultaten än:)//Helen
Vilken trevlig bok! Vi som gillar odling vet ju att man blir gladare av att påta i jorden och att hålla på med frösådder och sådant. Så skönt att du är på gång igen, nu när våren är på gång vill man ju orka med allt som ska göras.
Ha det gott!
Kram
Christina
Klart att man fröbombar, eller vad man nu väljer att kalla sin aktivitet. Vilken odlare blir inte kall om hjärtat när man ser en outnyttjad eller misskött plätt....
Snart är det dags igen. En perfekt bisyssla för oss hundägare.
Men inte visste jag att det fanns en bok om detta. Det är ju underbart.
Skönt att höra att du är opp på bena! Och som sagt, kroppen är otrolig som läker och tar hand om sig bästa möjliga sätt.
Fin bok du hade att bjuda på, förstår att den betyder mycket.
Ha en bra dag och goaste kramen!
/ Bondis
Åhhh, vilken underbar bok!
Javisst ska vi fröbomba allt vi bara kan och hinner på alla tomma trista ytor :=)
Börjar då frölådan ska rensas på frön som ingen vill ha.
Härligt inlägg!
Ha det gott!
Vilken fin boki härlig 70-talsanda! Har själv små planer för gerillaodling i sommar, men håller dem hemliga. ;) Kul att du har en egen vintergäcksodling i stan! Kram Hanna
Toppenbok. Skulle vara obligatorisk för kommungubbar i hela vårt avlånga land... Det finns alldeles för lite av dem som begriper att vi måste ha NATUR mellan husen..
Duktiga du som sprider vårens budskap genom att så lite fröer
Kram Ninne
Nej gerillaodling är absolut inget nytt. Under andra världskriget odlades det på många ställen där marken annars legat i träda. En nödvändighet för att delvis komma undan första världskrigets dåliga födotillgång och allt för sent införd ransonering. Då en nöddvändighet, nu någonting som är småtrevligt och absolut eftersträvansvärt!
Kram från Eva
Helt ljuvlig bok.
Lustigt att vi tänkt på samma sak idag. Jag hittade i morse en rolig, brittisk blogg som lärde ut hur man gör torkade fröbombskakor, för att det ska vara lättare att 'gerilla-så' även på övergivna ytor som är svåra att nå.
Receptet var 5 delar lera, 3 delar kompost, 1 del frö och 1-2 delar vatten, vilket röres ihop och görs till platta kakor som får lufttorka i några dagar. Sedan kan man slänga iväg fröna bättre.
Kram Luna
Luna
Vilken härlig bok... Det finns vissa böcker från det att man var liten, som bara sitter där... man glömmer dem aldrig.
Kram Birgitta
Den boken har jag inte läst! Jag misstänker att det beror på att den sortens bilder inte föll mig i smaken när jag var barn. Jag skulle då ha sagt att de var fula ;-)
Jaa, visst är det synd att missa en t-kärring i storstan, hihi. Jag hade tänkt höra av mig till dig, men när jag läste att du var krasslig så... Nåväl, det går fler tåg, ha ha haaa! Guud, så fyndigt!
Puss på plåstren och sköt om dig!
Kram, Lisa
Vilken härlig bok :-)
Misstänker starkt att Anna Katarina är du o Killiga Kurt din man ;-)ju mer jag tänker på det ja så är det nog :-)Anna Vattenkanna hm...ännu en boktitel :-D
KRAM från mig!
Underbart inlägg Anna. Ska hålla ögonen öppna efter den boken. Mitt bidrag till gerillaodling var att peta ner solrosfrön bland de trista spireabuskarna som omgav hyreshuset i mitt 70-tals område. Och många i kvarteret var undrande över de nästan 2 meter höga solrosorna. Jag tror fåglarna fick äran.
Vad roligt att du tar upp barnböckers betydelse för framtiden. Jag gjorde nyligen ett inlägg på min andra blogg om just detta. http://pia-gustafsson.blogspot.com/2012/02/barnbocker.html
Sköt om dig och ha det bra i vårsolen. Mysigt att besöka en park där det blommar för sin egen insats skull.
Vilken härlig bok! Jag ska minsann också smygså i år, vad roligt! :o)
Kram
Hej!
Vilken härlig bok och intresset för frösådder och växter växer i takt med lärandet :)
Nu har jag också satt igång med frösådder, trots att inte våren ännu gjort några framsteg här uppe, men några sådder bör komma tidigare än andra :)
Ha det gott! /Bea
Det er ikke så rart at denne boken gjorde inntrykk på en ivrig leser! Fine bilder, og god tekst og en god historie som endte godt! Tanken bak er viktig den dag i dag, for en flott hage eller en godt stelt park med mange blomster er noe som gjør oss lykkelige! Det blir sett!
Ha god bedring, og fine dager!
Sikke en skøn bog, det er spændende at kaste frø. Sidste år kastede jeg valmuefrø og lupinfrø på nogle af fællesområdernde her hvor vi bor.
Ha en dejlig dag :-)
Kh. Anne-Mette
Jag älskade den boken när jag var liten men hade glömt bort den. Tack för att du påminde mig om den. Hoppas att operationen gick bra och att du återfår dina krafter snart. Ligger själv däckad efter en stor njuroperation men för varje dag känns det lite bättre.
Kram cajsa.a
Vilken flashback!Jag minns också den boken!Har den inte själv men jag måste ha lånat den...haha va kul den hade jag aldrig kommit ihåg!Vad bra att du mår bättre, vi vill ju se mer av dig!
Fin bok!
Blommer/växter betyder mycket för många.
Mariana
Skicka en kommentar